publicerad: 2015
underlåta
under|låta
verb
‑lät, ‑låtit, ‑låten ‑låtet ‑låtna, pres. ‑låter • låta bli, försumma
Finita former | |
---|---|
underlåter | presens aktiv |
underlåts (underlåtes) | presens passiv |
underlät | preteritum aktiv |
underläts | preteritum passiv |
underlåt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att underlåta | infinitiv aktiv |
att underlåtas | infinitiv passiv |
har/hade underlåtit | supinum aktiv |
har/hade underlåtits | supinum passiv |
Presens particip | |
underlåtande | |
Perfekt particip | |
en underlåten + substantiv | |
ett underlåtet + substantiv | |
den/det/de underlåtna + substantiv |