publicerad: 2015
upprättelse
upp|rätt·else
substantiv
~n ~r • till upprätta 2: få upprättelse för en oförrätt
Singular | |
---|---|
en upprättelse | obestämd form |
en upprättelses | obestämd form genitiv |
upprättelsen | bestämd form |
upprättelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upprättelser | obestämd form |
upprättelsers | obestämd form genitiv |
upprättelserna | bestämd form |
upprättelsernas | bestämd form genitiv |