publicerad: 2015
upptimring
upp|timr·ing
substantiv
~en ~ar timra
Singular | |
---|---|
en upptimring | obestämd form |
en upptimrings | obestämd form genitiv |
upptimringen | bestämd form |
upptimringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upptimringar | obestämd form |
upptimringars | obestämd form genitiv |
upptimringarna | bestämd form |
upptimringarnas | bestämd form genitiv |