publicerad: 2015
urskulda
ur|skulda
verb
~de ~t • försöka rättfärdiga; ursäkta
Finita former | |
---|---|
urskuldar | presens aktiv |
urskuldas | presens passiv |
urskuldade | preteritum aktiv |
urskuldades | preteritum passiv |
urskulda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att urskulda | infinitiv aktiv |
att urskuldas | infinitiv passiv |
har/hade urskuldat | supinum aktiv |
har/hade urskuldats | supinum passiv |
Presens particip | |
urskuldande | |
Perfekt particip | |
en urskuldad + substantiv | |
ett urskuldat + substantiv | |
den/det/de urskuldade + substantiv |
urskulda sig
• ursäkta sigOrdform(er) urskulda sig