publicerad: 2015
utskiftning
ut|skift·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ utskifta
Singular | |
---|---|
en utskiftning | obestämd form |
en utskiftnings | obestämd form genitiv |
utskiftningen | bestämd form |
utskiftningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utskiftningar | obestämd form |
utskiftningars | obestämd form genitiv |
utskiftningarna | bestämd form |
utskiftningarnas | bestämd form genitiv |