publicerad: 2015
utstå
ut|stå
verb
‑stod, ‑stått, ‑stånden ‑ståndet ‑ståndna, pres. ‑står • utsättas för, tåla: han fick utstå mycket kritik el. stå ut med mycket kritik
Finita former | |
---|---|
utstår | presens aktiv |
utstås | presens passiv |
utstod | preteritum aktiv |
utstods | preteritum passiv |
utstå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utstå | infinitiv aktiv |
att utstås | infinitiv passiv |
har/hade utstått | supinum aktiv |
har/hade utståtts | supinum passiv |
Presens particip | |
utstående | |
Perfekt particip | |
en utstånden + substantiv | |
ett utståndet + substantiv | |
den/det/de utståndna + substantiv | |
den utståndne + maskulint substantiv |