publicerad: 2015
vältning
vält·ning
substantiv
~en ~ar 1välta
Singular | |
---|---|
en vältning | obestämd form |
en vältnings | obestämd form genitiv |
vältningen | bestämd form |
vältningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vältningar | obestämd form |
vältningars | obestämd form genitiv |
vältningarna | bestämd form |
vältningarnas | bestämd form genitiv |