publicerad: 2015
väpnare
väpn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. väpnarna • i äldre tid: en riddares sven
Singular | |
---|---|
en väpnare | obestämd form |
en väpnares | obestämd form genitiv |
väpnaren | bestämd form |
väpnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väpnare | obestämd form |
väpnares | obestämd form genitiv |
väpnarna | bestämd form |
väpnarnas | bestämd form genitiv |