publicerad: 2015
värdebevis
värde|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • till bevis 2 värde 1
Singular | |
---|---|
ett värdebevis | obestämd form |
ett värdebevis | obestämd form genitiv |
värdebeviset | bestämd form |
värdebevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
värdebevis | obestämd form |
värdebevis | obestämd form genitiv |
värdebevisen | bestämd form |
värdebevisens | bestämd form genitiv |