publicerad: 2015
värja
1värja
substantiv
~n värjor • ett vapen för fäktning – Alla sammansättn. med värj- hör till 1värja.
Singular | |
---|---|
en värja | obestämd form |
en värjas | obestämd form genitiv |
värjan | bestämd form |
värjans | bestämd form genitiv |
Plural | |
värjor | obestämd form |
värjors | obestämd form genitiv |
värjorna | bestämd form |
värjornas | bestämd form genitiv |
2värja
verb
värjde värjt • försvara, skydda
Finita former | |
---|---|
värjer | presens aktiv |
värjs (värjes) | presens passiv |
värjde | preteritum aktiv |
värjdes | preteritum passiv |
värj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att värja | infinitiv aktiv |
att värjas | infinitiv passiv |
har/hade värjt | supinum aktiv |
har/hade värjts | supinum passiv |
Presens particip | |
värjande | |
Perfekt particip | |
en värjd + substantiv | |
ett värjt + substantiv | |
den/det/de värjda + substantiv |
värja sig
• försvara sig: värja sig mot anklagelsernaOrdform(er) värja sig