publicerad: 2015
valuta
val·uta
[‑u`ta]
substantiv
~n valutor 1 ett lands gällande betalningsmedel2 motsvarande värde, vederlag, ersättning: kursen var dyr, men deltagarna fick valuta för pengarna – Nästan alla sammansättn. med valuta- hör till valuta 1.
Singular | |
---|---|
en valuta | obestämd form |
en valutas | obestämd form genitiv |
valutan | bestämd form |
valutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
valutor | obestämd form |
valutors | obestämd form genitiv |
valutorna | bestämd form |
valutornas | bestämd form genitiv |