publicerad: 2015
valuta
val·uta
[‑u`ta]
substantiv
~n valutor 1 ett lands gällande betalningsmedel2 motsvarande värde, vederlag, ersättning: kursen var dyr, men deltagarna fick valuta för pengarna – Nästan alla sammansättn. med valuta- hör till valuta 1.
| Singular | |
|---|---|
| en valuta | obestämd form |
| en valutas | obestämd form genitiv |
| valutan | bestämd form |
| valutans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| valutor | obestämd form |
| valutors | obestämd form genitiv |
| valutorna | bestämd form |
| valutornas | bestämd form genitiv |


