publicerad: 2015
van
1van
adjektiv
~t ~a • van vid ngt; en van seglare
Positiv | |
---|---|
en van + substantiv | |
ett vant + substantiv | |
den/det/de vana + substantiv | |
den vane + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de vanare + substantiv | |
Superlativ | |
är vanast | |
den/det/de vanaste + substantiv |
2van
substantiv
~en ~er • mest i pl.; en fornnordisk gud
Singular | |
---|---|
en van | obestämd form |
en vans | obestämd form genitiv |
vanen | bestämd form |
vanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaner | obestämd form |
vaners | obestämd form genitiv |
vanerna | bestämd form |
vanernas | bestämd form genitiv |
3van
[vän´]
substantiv
~en ~ar • stor täckt transportbil
Singular | |
---|---|
en van | obestämd form |
en vans | obestämd form genitiv |
vanen | bestämd form |
vanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vanar | obestämd form |
vanars | obestämd form genitiv |
vanarna | bestämd form |
vanarnas | bestämd form genitiv |