publicerad: 2015
varg
varg
substantiv
~en ~ar 1 ett djur2 träd med vid krona och stora grenar3 tekniskt fördärvat arbetsstycke – I sammansättn. varg-, ngn gång varga-; alla sådana sammansättn. hör till varg 1.
Singular | |
---|---|
en varg | obestämd form |
en vargs | obestämd form genitiv |
vargen | bestämd form |
vargens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vargar | obestämd form |
vargars | obestämd form genitiv |
vargarna | bestämd form |
vargarnas | bestämd form genitiv |