publicerad: 2015
vecka
1vecka
substantiv
~n veckor – I sammansättn. vecko-, ngn gång veck-; nästan alla sådana sammansättn. hör till 1vecka.
Singular | |
---|---|
en vecka | obestämd form |
en veckas | obestämd form genitiv |
veckan | bestämd form |
veckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
veckor | obestämd form |
veckors | obestämd form genitiv |
veckorna | bestämd form |
veckornas | bestämd form genitiv |
2vecka
verb
~de ~t • lägga i veck
Finita former | |
---|---|
veckar | presens aktiv |
veckas | presens passiv |
veckade | preteritum aktiv |
veckades | preteritum passiv |
vecka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vecka | infinitiv aktiv |
att veckas | infinitiv passiv |
har/hade veckat | supinum aktiv |
har/hade veckats | supinum passiv |
Presens particip | |
veckande | |
Perfekt particip | |
en veckad + substantiv | |
ett veckat + substantiv | |
den/det/de veckade + substantiv |
vecka sig
• bli veckigOrdform(er) vecka sig