publicerad: 2015
veck
veck
substantiv
~et; pl. ~ • gardinens mjuka veck; hon lade pannan i djupa veck hon såg mycket fundersam ut – I sammansättn. veck-.
Singular | |
---|---|
ett veck | obestämd form |
ett vecks | obestämd form genitiv |
vecket | bestämd form |
veckets | bestämd form genitiv |
Plural | |
veck | obestämd form |
vecks | obestämd form genitiv |
vecken | bestämd form |
veckens | bestämd form genitiv |