publicerad: 2015
vickel
vickel
[vik´el]
substantiv
~n vicklar • inlaga och omblad i cigarr
Singular | |
---|---|
en vickel | obestämd form |
en vickels | obestämd form genitiv |
vickeln | bestämd form |
vickelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
vicklar | obestämd form |
vicklars | obestämd form genitiv |
vicklarna | bestämd form |
vicklarnas | bestämd form genitiv |