publicerad: 2015
vidrighet
vidr·ig·het
substantiv
~en ~er • till vidrig 1
Singular | |
---|---|
en vidrighet | obestämd form |
en vidrighets | obestämd form genitiv |
vidrigheten | bestämd form |
vidrighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vidrigheter | obestämd form |
vidrigheters | obestämd form genitiv |
vidrigheterna | bestämd form |
vidrigheternas | bestämd form genitiv |