publicerad: 2015
yrkesofficer
yrk·es|of·fic·er
substantiv
~en; som pl. anv. ~are, best. pl. ~arna • till yrke 2 officer
Singular | |
---|---|
en yrkesofficer | obestämd form |
en yrkesofficers | obestämd form genitiv |
yrkesofficeren | bestämd form |
yrkesofficerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
yrkesofficerare | obestämd form |
yrkesofficerares | obestämd form genitiv |
yrkesofficerarna | bestämd form |
yrkesofficerarnas | bestämd form genitiv |