publicerad: 2015
ämbetsman
ämbets|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen ämbete 1man 1
Singular | |
---|---|
en ämbetsman | obestämd form |
en ämbetsmans | obestämd form genitiv |
ämbetsmannen | bestämd form |
ämbetsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ämbetsmän | obestämd form |
ämbetsmäns | obestämd form genitiv |
ämbetsmännen | bestämd form |
ämbetsmännens | bestämd form genitiv |