SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
örtug
örtug [ö`rtug långt u] substantiv ~en ~ar ett äldre nordiskt mynt
Singular
en örtugobestämd form
en örtugsobestämd form genitiv
örtugenbestämd form
örtugensbestämd form genitiv
Plural
örtugarobestämd form
örtugarsobestämd form genitiv
örtugarnabestämd form
örtugarnasbestämd form genitiv