publicerad: 2015
antenn
an·tenn
[‑ten´]
substantiv
~en ~er 1 anordning för mottagning el. utsändning av radiovågor2 känselspröt hos leddjur – Alla sammansättn. med antenn- hör till antenn 1.
Singular | |
---|---|
en antenn | obestämd form |
en antenns | obestämd form genitiv |
antennen | bestämd form |
antennens | bestämd form genitiv |
Plural | |
antenner | obestämd form |
antenners | obestämd form genitiv |
antennerna | bestämd form |
antennernas | bestämd form genitiv |