publicerad: 2015
brutalitet
brut·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er brutal
Singular | |
---|---|
en brutalitet | obestämd form |
en brutalitets | obestämd form genitiv |
brutaliteten | bestämd form |
brutalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brutaliteter | obestämd form |
brutaliteters | obestämd form genitiv |
brutaliteterna | bestämd form |
brutaliteternas | bestämd form genitiv |