publicerad: 2015
brutta
brutta
substantiv
~n bruttor • ⟨vard., kan uppfattas som nedsätt.⟩ ung kvinna
Singular | |
---|---|
en brutta | obestämd form |
en bruttas | obestämd form genitiv |
bruttan | bestämd form |
bruttans | bestämd form genitiv |
Plural | |
bruttor | obestämd form |
bruttors | obestämd form genitiv |
bruttorna | bestämd form |
bruttornas | bestämd form genitiv |