publicerad: 2015
duckning
duck·ning
substantiv
~en ~ar ducka
Singular | |
---|---|
en duckning | obestämd form |
en ducknings | obestämd form genitiv |
duckningen | bestämd form |
duckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
duckningar | obestämd form |
duckningars | obestämd form genitiv |
duckningarna | bestämd form |
duckningarnas | bestämd form genitiv |