publicerad: 2015
fason
fas·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • form; sätt, skick; i pl. äv. (dåligt) uppträdande: vad är det för fasoner?
Singular | |
---|---|
en fason | obestämd form |
en fasons | obestämd form genitiv |
fasonen | bestämd form |
fasonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fasoner | obestämd form |
fasoners | obestämd form genitiv |
fasonerna | bestämd form |
fasonernas | bestämd form genitiv |