publicerad: 2015
illegitimitet
il·leg·it·im·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en illegitim
Singular | |
---|---|
en illegitimitet | obestämd form |
en illegitimitets | obestämd form genitiv |
illegitimiteten | bestämd form |
illegitimitetens | bestämd form genitiv |