publicerad: 2015
intimitet
intim·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • äv. (handling av) närgångenhet
Singular | |
---|---|
en intimitet | obestämd form |
en intimitets | obestämd form genitiv |
intimiteten | bestämd form |
intimitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
intimiteter | obestämd form |
intimiteters | obestämd form genitiv |
intimiteterna | bestämd form |
intimiteternas | bestämd form genitiv |