publicerad: 2015
irrationalitet
ir·rat·ion·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till irrationell 1
Singular | |
---|---|
en irrationalitet | obestämd form |
en irrationalitets | obestämd form genitiv |
irrationaliteten | bestämd form |
irrationalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
irrationaliteter | obestämd form |
irrationaliteters | obestämd form genitiv |
irrationaliteterna | bestämd form |
irrationaliteternas | bestämd form genitiv |