SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kavla
kavla [ka`vla] verb ~de ~t bearbeta med bröd­kavel; platta ut
Finita former
kavlarpresens aktiv
kavlaspresens passiv
kavladepreteritum aktiv
kavladespreteritum passiv
kavlaimperativ aktiv
Infinita former
att kavlainfinitiv aktiv
att kavlasinfinitiv passiv
har/hade kavlatsupinum aktiv
har/hade kavlatssupinum passiv
Presens particip
kavlande
Perfekt particip
en kavlad + substantiv
ett kavlat + substantiv
den/det/de kavlade + substantiv
kavla ner rulla ner: ​kavla ner ärmarna
Infinita formeratt kavla nerinfinitiv aktivPresens participnerkavlandePerfekt participen nerkavlad + substantivett nerkavlat + substantivden/det/de nerkavlade + substantiv
kavla upp rulla upp: ​kavla upp ärmarna
Infinita formeratt kavla uppinfinitiv aktivPresens participuppkavlandePerfekt participen uppkavlad + substantivett uppkavlat + substantivden/det/de uppkavlade + substantiv