SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
knall
knall substantiv ~en ~ar smäll: ​en skarp knall(dö) knall och fall plötsligt(mest i sammansättn.) all­mänt förstärkande: ​knall­sensation
Singular
en knallobestämd form
en knallsobestämd form genitiv
knallenbestämd form
knallensbestämd form genitiv
Plural
knallarobestämd form
knallarsobestämd form genitiv
knallarnabestämd form
knallarnasbestämd form genitiv