publicerad: 2015
konsthistoriker
konst|hist·or·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ konst 1 historiker
Singular | |
---|---|
en konsthistoriker | obestämd form |
en konsthistorikers | obestämd form genitiv |
konsthistorikern | bestämd form |
konsthistorikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsthistoriker | obestämd form |
konsthistorikers | obestämd form genitiv |
konsthistorikerna | bestämd form |
konsthistorikernas | bestämd form genitiv |