publicerad: 2015
kynne
kynne
substantiv
~t ~n • läggning, sinnelag; prägel
Singular | |
---|---|
ett kynne | obestämd form |
ett kynnes | obestämd form genitiv |
kynnet | bestämd form |
kynnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kynnen | obestämd form |
kynnens | obestämd form genitiv |
kynnena | bestämd form |
kynnenas | bestämd form genitiv |