SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
liv
liv substantiv ~et; pl. ~ knappast pl.; ​levande till­stånd; som efter­led i sammansättn. ofta verksamhet: ​vara vid liv; ​få (sig) ngt till livs få ngt att förtära; ​livsens ord ⟨åld.⟩ livets ord (= Bibelns ord)i vissa sms.; ​som skyddar kunglig person: ​liv­gardemidja; sköte; klädes­plagg som täcker midjanknappast pl.; ​o­väsen​ – I sammansättn. liv- (till liv 1,2,3), livs- (till liv 1). De flesta så­dana sammansättn. hör till liv 1.
Singular
ett livobestämd form
ett livsobestämd form genitiv
livetbestämd form
livetsbestämd form genitiv
Plural
livobestämd form
livsobestämd form genitiv
livenbestämd form
livensbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
livsensi vissa uttryck