publicerad: 2015
lycksökare
lyck|sök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sökarna • ⟨nedsätt.⟩ äventyrare
Singular | |
---|---|
en lycksökare | obestämd form |
en lycksökares | obestämd form genitiv |
lycksökaren | bestämd form |
lycksökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lycksökare | obestämd form |
lycksökares | obestämd form genitiv |
lycksökarna | bestämd form |
lycksökarnas | bestämd form genitiv |