SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
man
1man [man´] substantiv ~nen; pl. män, best. pl. männen i sammansättn. äv. person: ​växa upp från pojke till man; ​vara man för sörja för, svara förmanlig part i äktenskap: ​hennes äkta man​ – I sammansättn. man-, mans-, ngn gång manna-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till 1man 1.
Singular
en manobestämd form
en mansobestämd form genitiv
mannenbestämd form
mannensbestämd form genitiv
Plural
mänobestämd form
mänsobestämd form genitiv
männenbestämd form
männensbestämd form genitiv
2man [man´] substantiv ~nen; pl. ~ el. ~nar person o­avsett kön i trupp- el. arbets­styrka
Singular
en manobestämd form
en mansobestämd form genitiv
mannenbestämd form
mannensbestämd form genitiv
Plural
man (mannar)obestämd form
mans (mannars)obestämd form genitiv
mannarnabestämd form
mannarnasbestämd form genitiv
3man [man´] pronomen jfr 3en: ​man kan vad man vill; ​ser man på! som ut­tryck för förvåning
Ordform(er)
mangrundform utrum
4man [ma´n] substantiv ~en ~ar långt hår på nacken på häst m.fl. djur
Singular
en manobestämd form
en mansobestämd form genitiv
manenbestämd form
manensbestämd form genitiv
Plural
manarobestämd form
manarsobestämd form genitiv
manarnabestämd form
manarnasbestämd form genitiv