SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
munta
munta substantiv ~n muntor ⟨vard.⟩ muntlig tentamen
Singular
en muntaobestämd form
en muntasobestämd form genitiv
muntanbestämd form
muntansbestämd form genitiv
Plural
muntorobestämd form
muntorsobestämd form genitiv
muntornabestämd form
muntornasbestämd form genitiv