publicerad: 2015
obalans
o|bal·ans
substantiv
~en ~er • till balans 1,2 o- 1
Singular | |
---|---|
en obalans | obestämd form |
en obalans | obestämd form genitiv |
obalansen | bestämd form |
obalansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obalanser | obestämd form |
obalansers | obestämd form genitiv |
obalanserna | bestämd form |
obalansernas | bestämd form genitiv |