SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
piska
1piska substantiv ~n piskor redskap att piska medhår­piska​ – De flesta sammansättn. med pisk- hör till 1piska 1.
Singular
en piskaobestämd form
en piskasobestämd form genitiv
piskanbestämd form
piskansbestämd form genitiv
Plural
piskorobestämd form
piskorsobestämd form genitiv
piskornabestämd form
piskornasbestämd form genitiv
2piska verb ~de ~t slå med piska
Finita former
piskarpresens aktiv
piskaspresens passiv
piskadepreteritum aktiv
piskadespreteritum passiv
piskaimperativ aktiv
Infinita former
att piskainfinitiv aktiv
att piskasinfinitiv passiv
har/hade piskatsupinum aktiv
har/hade piskatssupinum passiv
Presens particip
piskande
Perfekt particip
en piskad + substantiv
ett piskat + substantiv
den/det/de piskade + substantiv
piska upp åstad­komma, egga till: ​piska upp en hatstämning
Infinita formeratt piska uppinfinitiv aktivPresens participuppiskandePerfekt participen uppiskad + substantivett uppiskat + substantivden/det/de uppiskade + substantiv