SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
racka
1racka substantiv ~n rackor mest i sms.; ​⟨vard., nedsätt.⟩ hund el. katt
Singular
en rackaobestämd form
en rackasobestämd form genitiv
rackanbestämd form
rackansbestämd form genitiv
Plural
rackorobestämd form
rackorsobestämd form genitiv
rackornabestämd form
rackornasbestämd form genitiv
2racka verb ~de ~t fästa rund­hult med rack; ​till 1rack
Finita former
rackarpresens aktiv
rackaspresens passiv
rackadepreteritum aktiv
rackadespreteritum passiv
rackaimperativ aktiv
Infinita former
att rackainfinitiv aktiv
att rackasinfinitiv passiv
har/hade rackatsupinum aktiv
har/hade rackatssupinum passiv
Presens particip
rackande
racka ner racka ner på (ngn) klandra hårt, skälla ut
Infinita formeratt racka nerinfinitiv aktivPresens participnerrackande