SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
senvinter
sen|­vinter substantiv ~n ‑vintrar 1sen vinter
Singular
en senvinterobestämd form
en senvintersobestämd form genitiv
senvinternbestämd form
senvinternsbestämd form genitiv
Plural
senvintrarobestämd form
senvintrarsobestämd form genitiv
senvintrarnabestämd form
senvintrarnasbestämd form genitiv