SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
stenkummel
sten|­kummel substantiv ‑kumlet; pl. ~, best. pl. ‑kumlen till 1kummel 1,2 sten 1
Singular
ett stenkummelobestämd form
ett stenkummelsobestämd form genitiv
stenkumletbestämd form
stenkumletsbestämd form genitiv
Plural
stenkummelobestämd form
stenkummelsobestämd form genitiv
stenkumlenbestämd form
stenkumlensbestämd form genitiv