SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utkik
ut|­kik substantiv ~en ~ar person som spanarplats för el. möjlighet till spaning; ​hålla ut­kik spana​ – Alla sammansättn. med utkiks- hör till utkik 2.
Singular
en utkikobestämd form
en utkiksobestämd form genitiv
utkikenbestämd form
utkikensbestämd form genitiv
Plural
utkikarobestämd form
utkikarsobestämd form genitiv
utkikarnabestämd form
utkikarnasbestämd form genitiv