tryckår: 2009
abakus
[a´-, ab´-el.a`-]
substantiv ~en ~er
abak·us·en1ett enklare hjälpmedel för räkning i form av ett slags kulram
särsk. anv. under antiken och i utomeuropeiska kulturer
pedag.sedan 1903av lat. ab´acus, grek. ab´ax ’platta; räknebräde’
2(kvadratisk eller rektangulär) platta som kröner ett kapitäl
och där ovanförliggande byggnadsdel vilar; särsk. i klassisk kolonnordning
arkit.sedan 1836


