SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
adjungera [-juŋge´-] verb ~de ~t ad·jung·er·artill­fälligt ta upp (ngn) som med­lem dock utan att denna person får samma ställning som ordinarie med­lemmar; vanligen i beslutande församling e.d. jur.samh.dom­stolens adjungerade leda­möteräv. i vissa titlaren tjänst som adjungerad professor vid hög­skolanadjungera ngn (till ngt)sedan 1723av lat. adjun´gere ’till­foga; förena’ Subst.:vbid1-100695adjungerande, vbid2-100695adjungering; vbid3-100695adjunktion