SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
adoratö´r substantiv ~en ~er ad·or·at·ör·en(förälskad) beundrare ngt högt.psykol.yrk.han var en stor adoratör av Sarah Bernardten adoratör (av ngn/ngt)sedan 1779av fra. adorateur med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och ora´re ’tala; be’; jfr orera