SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
airedaleterrier [ä`rdejl-el.ä´rdejl-] substantiv ~n, plur. ~ aire·dale|­terri·ernen stor, rost­brun terrier med svart el. grå­melerad sadel zool.airedaleterriern, terriernas konungsedan 1894av eng. Airedale terrier, urspr. ’terrier från dalen längs floden Aire (i Yorkshire)’; jfr terrier