SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`fräta verb anfrätte anfrätt, pres. anfräter an|­frät·ervanligen perf. part. skada genom frätning kem.psykol.kok­kärlen var anfrätta av rostibl. bildligtvanligen perf. part. (moraliskt) fördärvad en anfrätt karaktäranfräta ngn/ngtsedan 1706Subst.:vbid1-104154anfrätande, vbid2-104154anfrätning