SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`gelägenhet substantiv ~en ~er an|­ge·läg·en·het·en1knappast plur. (stor) betydelse af.angelägenhetsgradsakens angelägenhet med­ger inget upp­skovsedan 17902fråga som sär­skilt berör ngn och som fordrar ngn typ av åt­gärd af.JFRcohyponymärende 2 en nationell angelägenhethög­skolorna är hela sam­hällets angelägenhetofta spec.en­sak hennes privata angelägenheter; stor­makten lade sig i det lilla grann­landets interna angelägenheteren angelägenhet (för ngn/ngt)sedan 1720