SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
antifoni´ substantiv ~n ~er anti·foni·erväxel­sång mellan två en­stämmiga körgrupper särsk. om en av de äldsta typerna av kyrko­sång musiksedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. antiphona; av senlat. antiph´ona ’växel­sång’; till grek. antiph´onos ’som ljuder emot (till gen­svar)’; jfr fon